Laktosintolerans
Laktosintolerans innebär att tunntarmen har en minskad förmåga att bryta ner mjölksocker, laktos, och kan leda till symptom som magont, diarré och gasbildning. Laktosintolerans är ofarligt men kan vara väldigt besvärande för den som är drabbad. Det är vanligt att man förväxlar laktosintolerans med komjölksallergi (även kallat mjölkproteinallergi och mjölkallergi) som ger liknande besvär men behandlas olika.
Orsaker till laktosintolerans
Att vara laktosintolerant betyder att man är överkänslig mot laktos (mjölksocker) vilket är en kolhydrat som finns naturligt i mjölk och andra mejeriprodukter. Laktosintolerans orsakas av laktasbrist, vilket innebär att man har brist på det enzym, laktas, som bryter ner laktos i tunntarmen. Kroppen får då svårare att tillgodogöra sig den näring som laktosen ger. Utan tillräckligt med laktasenzym förblir laktosen ospjälkad i tunntarmen och förs vidare till tjocktarmen där det istället bryts ner av tarmbakterier (vilket inte är dess uppgift) och gaser bildas som kan leda till magknip och diarré. För att bli av med besvären krävs att man minskar eller utesluter mat och dryck där laktos finns. När mängden laktos i maten minskar eller tas bort helt, försvinner ofta symptomen.
Laktosintolerans är mycket ovanligt bland barn under fem år. Om ett barn har problem med magen beror det oftast snarare på komjölksallergi, men det kan naturligtvis finnas andra orsaker. Det är där därför viktigt att diagnostiseras rätt så att man därefter utesluter rätt livsmedel för att bli av med besvären.
Primär Laktosintolerans
Primär laktosintolerans är den vanligaste typen av laktosintolerans och den är ärftlig och vanligare i Asien, Afrika och södra Europa. Primär laktosintolerans beror på minskad produktion av enzymet laktas som behövs för att bryta ner mjölksocker, laktos. Det är oftast under skol- och ungdomsåren som produktionen av laktas börjar minska hos personer med ärftlighet för laktosintolerans. För personer med primär laktosintolerans är det vanligt att få besvär av livsmedel som innehåller mycket mjölksocker, exempelvis mjölk. Däremot går det ofta bra med livsmedel som i sig inte innehåller så stor del mjölksocker. Exempel på sådana livsmedel är lagrad hårdost, yoghurt, smör och smörgåsmargariner som innehåller smörfett.
Sekundär laktosintolerans
Sekundär laktosintolerans, även kallad tillfällig laktosintolerans, uppstår om tunntarmsslemhinnan skadats som kan beror på en obehandlad tarmsjukdom eller parasitinfektion. Exempel på en sådan sjukdom är glutenintolerans där gluten orsakar inflammation och bryter ner tarmluddet i tunntarmen, vilket gör att näringsämnen inte kan absorberas. Sekundär laktosintolerans går i allmänhet över när den verkliga orsaken till besvären har behandlats och tarmskadan läkt.
Medfödd laktosintolerans
Medfödd laktosintolerans är mycket ovanligt och innebär att kroppen inte kan bilda laktas alls. Till skillnad mot primär och sekundär (tillfällig) laktosintolerans, är medfödd laktosintolerans en sjukdom. Den överförs genetiskt och märks redan efter födseln där barnet får vattentunn diarré så snart det börjat inta bröstmjölk eller bröstmjölksersättning. För att barnet ska slippa besvären krävs laktosfri bröstmjölksersättning. Den som har medfödd laktosintolerans måste vanligtvis äta mat med så lite mjölksocker som möjligt hela livet.
Komjölksallergi / mjölkpollenallergi
Många förväxlar laktosintolerans med komjölksallergi (även kallat mjölkproteinallergi eller mjölkallergi) trots att det är två helt skilda saker. Vid allergi mot mjölkprotein tål man inte proteinerna i mjölken till skillnad från laktosintolerans där det är mjölksockret, laktos, som ger besvär och beror på att kroppens immunförsvar reagerar på ett eller flera proteiner som finns i mjölk. Immunförsvaret bildar då särskilda antikroppar, så kallade Immunoglobulin (IgE), som i sin tur aktiverar immunceller i kroppen som orsakar inflammation. Symptomen är kräkningar, ont i magen, diarré och hudreaktioner i form av eksem och nässelutslag, samt även astma och i vissa fall anafylaktiska reaktioner. För känsliga mjölkallergiker krävs det ibland mycket små mängder för att få reaktion och personer med mjölkproteinallergi avråds helt från att äta och dricka mjölkprodukter, där även produkter från get och får måste uteslutas. Likaså mjölkprodukter som är laktosfria och laktosreducerade.
Hur testet går till
Testet är ett utandningstest som mäter koncentrationen av vätgas och metangas efter att klienten druckit 550 ml mjölk. Provet samlas in vid fem tillfällen under tre timmar. Det bästa är om man tar provet på fastande mage och undviker intag av mat och dryck under testperioden.
Skillnad på att mäta laktosintolerans via utandningstest och DNA-test
Vid laktosintolerans har man mer vätgas i utandningsluften efter att man druckit 550 ml mjölk, detta då brist på enzymet laktas (som ska bryta ner laktosen) gör att laktosen inte spjälkas som den ska och kan jäsa och bilda gaser i tjocktarmen.
Ett DNA-test för laktosintolerans visar däremot endast om man har ärftlig laktosintolerans men inte om den är förvärvad.
